Hela resan har verkligen varit en stor bubbla och allting har gått så himla snabbt. Med en ny grupp människor har man fått känna på både toppar och dalar, smärta och värme och för att inte tala om en enorm påfrestning både mentalt, psykiskt och fysiskt. Ikväll sänds mitt avsnitt av Gladiatorerna och det ska bli helt sjukt, nervöst, konstigt, ja kanske allt på samma gång att se sig själv på TV. Dessutom smyger sig lätt rädsla och nervositet på när jag inser att man är helt maktlös inför vad som visas - som medverkande i ett TV program är man inget annat än en bricka i någon annans spel. Men jag kommer verkligen inte att stå där ensam. Vid min sida har jag en otroligt stark krigare, en riktig fighter som jag egentligen aldrig sett på maken till i idrottsliga sammanhang. Hon heter Linnéa Johansson och för Er som inte har besökt hennes blogg så tycker jag att ni ska ta och kika in HÄR. Detta inlägg tänker jag ta och berätta lite om mitt första möte med Linnéa under utagningen och de fystester som var för att få komma med.
När jag var uppe i Stockholm och gjorde fystesterna så fanns det en tjej där som utmärkte sig. Hon hade ett gult träningslinne på sig, hade en helt underbar norrländsk dialekt och man såg på hela hennes utstrålning, karisma och fysik att detta är en tjej som har kapacitet att ta sig riktigt, riktigt långt.Hon är helt klart farlig!
Under dagen så fann jag mig trivas väldigt bra med Linnéa. Jag vet inte vad som hände riktigt men helt plötsligt fann jag mig själv stå och peppa henne i fystesterna och hon peppade mig tillbaka. Under lunchen bröt vi oss loss lite från gruppen och tog en promenad för att få lite luft, bara hon och jag. När vi dessutom fick besked om att vi båda två var vidare för vidare fystester såg jag hur Linnea bara tog sats emot mig, kramade om mig och vi skrattade åt att vi båda var vidare tillsammans.
Därefter kom vi ifrån varandra, jag lämnade Stockholm för Göteborg och denna militärtjej tog sig tillbaka till det norrländska Boden.
På min tävlingsdag checkade jag in på hotellet i Karlstad utan att ha den blekaste aning om vem jag skulle möta. Det var minst sagt nervöst. När jag gick i hotellkorridoren öppnades plötsligt dörren till en av de andra rummen.
- Linnéa!! Kom jag på mig själv utbrista med glädje, ungefär som att "åh va kul att du också är här, att vi båda gick hela vägen osv.." Glädjen tog snabbt en vändning när hissen gick ända upp;
- shit, Linnea. Vi kommer ju att möta varandra...
Ikväll står vi öga mot öga och även om jag har respekt för alla andra kvinnliga utmanare - lägstanivån är minst sagt hög bland så många duktiga idrottare, men trots det så var detta helt klart ett utav de tuffaste motstånden att få.
Motståndare ikväll, men helt klart en ny vän och en fantastiskt go tjej när det inte är tävling. Nu kör vi :)