För egen del går träningen bra, det är mängdträning som gäller nu varför jag är lätt sliten i kroppen, men jag vet att det kommer vila längre fram innan "mini-träningsläger" helgen runt 20mars. Det är roligt, samtidigt som jag får känsla för vilken otroligt tuff sport triathlon/ironman är.
För det första är det helt otroligt
tidskrävande att samla så många mil och träningstimmar som krävs för att förbereda sig och all träning blir mer eller mindre tuff, enformig fysisk träning där det ska nötas, nötas och åter nötas, mil efter mil efter mil...
Det är lätt att titta på målgångar, prisutdelningar och framgång,
men vägen dit; ja allt som döljer sig bakom - är verkligen ett helt liv av satsning. Och då är jag själv bara och nosar på den otroliga insats "riktiga/elitsatsande" triathleter går in med.
Emellanåt vet jag inte om jag ska
fascineras eller skrämmas av det, känslan är minst sagt ambivalent. Men under det halvår som jag själv nu väljer att prova på detta så är denna typ av idrott som är så pass krävande ett fantastiskt sätt att lära känna sig själv och sin kropp på samt få viss förståelse för vad det kan kosta att ligga på topp i en sådan tuff, individuell idrott.
Med så mycket tid nedlagt är det också både
tjusning och frustration i att veta att på ett triathlonlopp så kan mycket gå åt skogen av saker som punktering, kramper, in i väggen, dålig dag...
Om kroppen säger ifrån när det är dags för tävling på grund av skador, om cykeln pajar eller om vaderna krampar är det så otroligt långa distanser att kämpa på och jobba emot sin kropp. Med så mycket träningstid lagt skulle det kännas extra surt om något sådant kom i vägen när det väl gäller.
Läskigt och samtidigt charmigt att tänka på att sådant faktiskt kan sätta käppar i hjulet även för den allra bästa.
JA - det är stor skillnad på bollidrott, handboll som jag själv kan referera till, och individuell konditionsidrott.
Vid individuell konditionsidrott är träningen betydligt mer enformig och du måste känna dig själv på ett helt annat sätt; veta hur mycket träning du tål, hur din egen kropp svarar på bästa sätt och du måste sköta det som sker innanför pannbenet helt ensam under tiden du kör.
Det går liksom inte riktigt att "bara göra som tränaren säger/köra på som resten av laget". Jag upplever att det på så sätt blir skillnad i vissa personlighetsdrag/egenskaper som blir framgångsrika i individuell idrott och lagidrott. Det finns inget lag som kommer och bär upp dig 30km in i ett Marathon såsom en målvakt kan kliva fram göra en snygg räddning om jag blir bortfintad i försvaret i handboll exempelvis.
Det är helt utelämnat till Dig, ditt psyke, din kropp. Skrämmande eller utmanande?
.jpg)
